När livet tar sig en törn
Troligtvis flyttar jag till mamma en tid. Jag är inte redo att bryta upp helt. Dels för att vi varit tillsammans så många år, dels för att han sa det jag inte ville höra: "katterna går ingenstans, de stannar här". Orden har ekat i mitt huvud varje stund jag haft tid till att tänka. Mina älskade katter. Jag kan inte lämna dem. Kan inte, kan inte, kan inte..
Jag har aldrig haft kärleksproblem förut. Det är helt nytt och obekant. Hur handskas man med det? Vad är rätt för oss båda? Det är hög tid för en paus. Ni får rätt svar på veckans gissa ikväll.. sen vilar jag.. Mycket!
Åhhh gumman!! Skickar världens största kram till dig!! Jag kan tyvärr inte säga hur du ska göra, det är bara du själv som kan komma fram till det. Men jag tror att det kan vara bra att du bor hos din mamma ett tag så att du kan få vara själv och fundera och känna efter vad du verkligen känner och vill. Följ ditt hjärta och gör det som är bäst för dig gumman!! Det är bara att du skriver till mig om du behöver prata! Du kan alltid maila om du inte vill skriva saker över bloggen. Men är katterna bara hans? Har ni dem inte tillsammans? Tänker på dig! Många stora kramar!!
Svar: Jag förstår det gumman! Tänk på dig själv och gör det som är bäst för dig och känns rätt för dig! Ibland kan det vara skönt att få va för sig själv och ha tid till att tänka och känna efter vad man vill. Speciellt när du känner att dina känslor svallar. Kraaaam!
Många stora kramar till dej kommer härifrån också!!!
Ledsamt att höra :( Du får gärna maila om du känner för det, har inte heller erfarenhet av kärleksproblem, dock av långt förhållande! Du gör som du vill men det är bara att höra av dej om du vill. Massa kramar till dej!
Så tråkigt...men vad klokt att flytta till din mamma ett tag. Ibland ser man saker så mycket klarare när man fått lite distans.
Precis som Johanna undrar jag; är det hans katter?
Kramar Ninni
Du fotogåtan var svår den här gången...jag grunnar och grunnar...
Tänker på dig massor och hoppas att det ordnar sig på bästa sätt.
~Livet i byn
Åhh vad tråkigt att höra! Jag tycker att du gör helt rätt som tänkt bo hos din mamma ett tag, det är nog ett bra sätt att få lite distans till att tänka. Jag säger precis som Johanna och Carola, om du vill så är det bara att maila om du känner för det. Massor med kramar!
Lyssna på ditt hjärta är mitt råd. Lite klyschigt, men brukar fungera för mig i alla fall. Massor med kramar!
Ledsen att höra gumman. Jag tänker på dig, många kramar.
Å nej så trist, kanske är det bra med en paus för att tänka igenom situationen och fundera på vad det är som är fel, du måste lyssna till ditt hjärta, du vet bäst!
Kramar!!
Jag är inte så bra på det här med förhållanden som (eventuellt) tar slut men jag är en jävel på obesvarad kärlek. Där är jag lite av en expert. Så på det sättet är jag bra på kärleksproblem :P
Vet inte hur och om jag kan hjälpa till med något men du har ju mitt mobilnummer i fall du behöver snacka och såklart mailen och MSN. Mail är människans bästa uppfinning. Sen tycker jag inte att katterna är relevanta i sammanhanget. Din och hans relation och eventuella uppbrott ska ha med just er relation att göra och inte ha nånting med några katter att göra. Katterna är inte ni och det är inte de som kan lösa några problem heller. Även om jag såklart förstår hur jobbigt det hade varit att lämna dem.
Men du har ju velat i detta rätt länge nu så jag vet inte hur jag ska tolka det. Jag är dock inte en sån som ger upp så lätt. Det jag anser är att ni borde försöka komma ut och hitta på lite grejer så ni inte bara sitter och ugglar framför TVn hela tiden. Livet blir tråkigt om inget händer. Men sen har ni ju diverse arbetsskador som försvårar det hela lite men ja. Försök ta er tid för varandra. Låt Börje följa med ut och fotogradera lite och gå och käka middagar, bowla... ni vet. Hitta på nåt! Man lever bara en gång och då vill man inte minnas att man bara glott på ingenting i sin ungdom. Och nu menar jag såklart inte att ni ska springa och supa heller utan ja... Göra nåt produktivt liksom! Hitta något som ni båda tycker är kul och ta er tid för varandras intressen. Vet inte vad mer jag ska säga men vill du snacka så finns jag.
Men i slutändan är det bara ni två som kan avgöra hur ni ska gå tillväga. :/
Sånt här är knivigt...
Ja du det där är knepigt, men dina känslor kan bara du känna och är det inte helt okej i ert förhållande så förstår jag dig att du lämnar för en tid och ser hur det är.. har du aldrig haft kärleksproblems förut så är det klart det känns extra. Det kommer dagar och det kommer dagar.. ett liv består av så mycket och du är så ung ännu:-)
Kattorna är ju ett stort problem som jag förstår, men du måste väl få hälsa på dom små söta.. det är väl era gemensamma eller.
Ha det fint nu o som du vt tänker jag på dig och hoppas du tar ett klokt beslut.. det klokaste.
Kram på dig du söta..
<3
Men lilla du! Det här lite inte bra! Hoppas att det reder ut sig oavsett hur det blir. Bara du mår bra och det är det viktigaste!
Kram Karin
Har erfarenhet men är i samma sits. Det kunde varit jag som skrivit det, men har svårt att skriva om det på bloggen då vissa i släkten (hans o min) läser den. Hade det inte varit för barnen så hade jag varit long gone... Du får gärna skriva, men kommentera inte för "uppenbart" på bloggen. Vill inte såra någon (än?)
Vad tråkigt! =/ Jag hoppas att det blir bra så småningom.
Kram
