Att ta fram tvångssyndrom
Den är min bästa vän, trots att jag försökt bryta den vänskapen länge.
Kära kontroll, lämna mig ifred.
Jag är en av dem som gärna vill belysa vikten av att informera om OCD (tvångssyndrom). För en person som inte är insatt i sjukdomen är det väldigt svårt att veta hur man ska bemöta den sjuke.
Det finns givetvis flera olika grader av tvång, men själva grundbeteendet och konsekvenserna vid ett avbrytande är det värt att känna till.
Jag har träffat på många som gjort mig väldigt, väldigt illa just på grund av att de inte vet vad det innebär att lida av ocd. Många tycker att det är kul att höra om eller se den sjukes tvång. De skrattar, retas och försöker hindra en från att utföra det man helt enkelt måste göra. Visst är många av mina tvångtankar, -handlingar ytterst bisarra, men för mig som sjuk betyder det väldigt mycket att jag får utföra vissa saker på mitt sätt, utan att bli hindrad.
“Men..” säger en del. “Om du måste äta ett jämnt antal av det och det, hur gör du då om någon bit råkar vara halv? Räknar du den då som en hel, eller är du tvungen att ta två halvor och en hel för att kunna vara nöjd. Då stoppar du ju egentligen tre bitar i munnen.”
Jag har inget svar på det. Bara tanken på det gör mig förvirrad, arg, ledsen och ångestfylld. Ofta vet jag inte vart jag ska ta vägen, och jag är dömd att få en panikångestattack och straffa mig själv på diverse vis för att över huvudtaget kunna fortsätta dagen. Ibland kan jag inte ens det.
Andra gör små saker enbart bara för att driva mig till vansinne. Ögonbyn är särskilt roliga att använda som "hjälpmedel" för att framkalla ilska. Jag tål inte om folk drar med fingret genom ögonbrynet utifrån och in. Ni vet, det känns som att klappa en strävhårig hund mothårs. Det perfekta partytricket kan en del tycka. Vi gör det 30 gånger för att vrida henne till vansinne. Javisst, ni lyckas, men ni behöver inte ta konsekvenserna av det. Tyvärr.
Visst respekterar jag frågor om min sjukdom. Man måste ju fråga för att lära sig. Men just de frågorna som jag vet att kommer enbart för att krångla till det för mig, är inte välkomna. Stressen som gör mig förvirrad gör dessutom mina problem starkare. Ibland kan jag måsta stänga kylskåpsdörren 6×6, 6×6, 6×6, 6×6 gånger innan jag är nöjd. Tankar som jag aldrig ens haft förr dyker upp och jag tar emot dem med ilska och ångest.
Som ni säkert kan förstå är det inte lätt att leva med ocd. Det är en lång process till tillfrisknande, och helt frisk kommer jag antagligen aldrig att bli. I princip alla har någon form av tvångstankar, -handlingar, som att t.ex. kolla kaffebryggaren eller dörren en extra gång, men det är ingenting som borde störa ens förmåga till att leva ett normalt liv.
Tack för din tid!
Så otroligt respektlöst av folk att bete sig så som du beskriver, bara för att man inte förstår en annan människas ångest betyder det ju inte att den finns där. Ursch vad arg jag blir!
Jag tycker det är starkt av dig att skriva om din sjukdom, för jag kan tänka mig att det är många som inte vågar prata om det. Kram på dig!
Starkt av dig att våga skriva om din sjukdom!
Hoppas att det blir bättre för dig, puss gumman!
Hu, jag blir både lite arg och ledsen när jag läser ditt inlägg. (Och imponerad). Arg för att det faktiskt finns människor som "retar" dig för din sjukdom (gah!). Ledsen blir jag på din sjukdom, att stänga och öppna kylskåpsdörren 6×6, 6×6, 6×6, 6×6 är ju...jag finner inga ord!! Hemskt. Imponerad är jag över dig för att du skriver så öppet om det, visste ju inte att du hade just den där sjukdomen...vet ju att du har tvångstankar men. Säg till ifall jag nån gång sku sitta och göra nått som gör det värre för dig i misstag sen! Vi träffas ju inte så ofta men ändå. Massa kramar till dig!
Kära du, så modig du är att berätta. Bara det kan vara otäckt tycker nog många, oavsett sjukdom menar jag.
Jag lider med dig, för att vara så medveten och ÄNDÅ inte kunna hejda sig, det måste vara fruktansvärt. Men som du säger, alla lider vi nog av en liten gnutta OCD.
Kram!!
Usch va arg och ledsen jag blir när jag läser hur människor beter sig! Jag förstår inte hur man kan vara så respektlös! Bara för att de inte vet hur det är, så har de ingen rätt att bete sig på det sättet. Jag tycker det är starkt av dig att skriva om din sjukdom! Du ska vara stolt över dig själv gumman!! Många stora kramar till dig!
Vilken intressant läsning! Vad klokt av dig att skriva om din sjukdom, jag visste ingenting om ocd innan.
Jag förstår att det är fruktansvärt jobbigt att leva med sjukdomen och jag blir så irriterad att det alltid ska finnas folk som ska försöka sabba och sätta käppar i hjulen. Vad roar de dem? Vad vinner de på det? Jag hoppas att du ger dom svar på tal och sätter de idioterna på plats.
Trevlig helg vännen!
Kram, Sofie
Vad vi kan vara elaka och grymma mot varandra är min första tanke...Vissa människor saknar helt empati. Vad starkt och modigt gjort av dig att skriva om din sjukdom. Jag förstår att det måste vara väldigt jobbigt att leva med den, Inte bara med insikten att man har den utan också rent praktiskt.
Kram Ninni
Många beter sig så dumt så man kan gråta över andras besvär.. jag blir så himla ledsen för din och andras skull. Jag förstår du och dina medsystrar/bröder lider väldigt mycket av denna sjukdom, för det är det i högsta grad. Har själv sett detta på nära håll och förstårdet är så fruktansvärt jobbigt för den berörde, sedan att folk har mage att "spela Allan". ja vissa har inte den minsta hum om vad den gör den drabbade.
Hoppas du kan få bukt med det där så småningom, för jag förstår dig och önskar allt gott:-)Säjer som många här.. väldigt strong av dig att skriva bloggblad om det du lider av..
Kramar o håller om*
Nej usch då, stackare som har blivit sjuk! Du får ta det lungt och vila, så hoppas jag att du snart blir frisk!
Hihi ja där lurade jag dig allt ;) KRAM!
Men oj så ledsen jag blir för din skull när jag läser! Jag FÖRSTÅR inte varför inte människor kan vara snälla mot varandra, helt enkelt!
Det har redan sagts så många kloka ord om detta inlägg - och jag håller fullständigt med! Lider med dej och hoppas att det kommer att bli bättre! Framförallt att de som bär sej dumt åt i din omgivning mognar till och inser hur illa de gör... :-(
Stå på dej!!!
Stong du är som skriver om ditt tvångsbeetende. Jag jobbar som USKA och kommer i kontakt med detta ibland så jag vet lite om hur det funkar men kan aldrig sätta mej in i hur den som har det mår inombords. Kämpa på!!
Jösses. Det jag läser om gör mig så fruktansvärt arg. Men jag är inte förvånad. :-/ Människor är fruktansvärt korkade!!! Men du är stark som inte bara lever med detta utan dessutom tar steget att skriva om det! Det krävs mod att göra det! KRAM på dig!
Åh vilket rörande inlägg, jag fattar inte att folk jämt ska hålla på så där.
Jag förstår hur du känner dig. Har själv en tendens att tänka tankar fast inte så allvarligt som i ditt fall. Det har blivit mycket bättre. Men fortfarande kan folk driva om det på jobbet då dessa dyker upp. Kramilikram
Skriver som många andra, du känns väldigt stark och otroligt imponerad av dig att du vill dela detta med oss! Tror ingen egentligen kan förstå hur allvarligt och hur jobbigt detta måste vara för dig och alla andra som har denna sjukdom. Du är en modig och stark tjej så stå på dig när folket runt omkring dig är oumbärliga!
Har inte läst inlägget förrän nu. Vad modig du är! Kämpa på! Hoppas du får prof. hjälp som ka nleda till ett enklare liv, om du förstår vad jag menar.
Menar du verkligen att det finns de som gör så medvetet? Låter otroligt dumt.
KRAM!
