Lucia känns i magen
Att vara en del av Ålands Lucia är stort för hjärtat. Den 13 December var den mest känslofyllda dag jag någonsin varit med om. Vi lussade från sex på morgonen till middag, hem för middagspaus och sen kröning i kyrkan samt luciatåg och sång på torget. Vi gick runt på äldreboenden och företag. På sjukhuset spenderade vi två timmar. Det var det mest tuffa även om det inte var där tårarna kom. Att sjunga för människor som ligger på dödsbädden med sina anhöriga bredvid.. Det går inte utan att man gråter. Men vi kunde alla dela tårarna, och vi gjorde något gott. Vi grät MED varandra: tjejerna i gruppen, de anhöriga, personalen, alla!
Min bästa tid var då. Inget slår den dagen!
Här har man som tradition att högstadieeleverna som valt sång-inriktning på sina musiklektioner (andra alternativet var instrument) deltar i luciatåget. Jag valde självklart sång, och det är helt klart det bästa jag minns från den tiden.. även om det är nästan tio år sedan nu så kan jag fortfarande sakna det, och tänka på dem som står där med ljus i handen på samma plats som jag stod då. Vilken lycka för dem!
Det är mysigt med Lucia-firande, fast själv har jag aldrig tyckt om att vara med i några lussetåg och så där. Vill hellre sitta i publiken och bara njuta av skönheten, ljusen och den vackra sången! :-) Och så brukar man få så himla gott fika också i samband med luciafirande! ;-D
Luciatankar redan nu.. nej, jag väntar med det.. kläderna ligger beredda i garderoben;-)
Kram på dig o en fin lördag:-)
Vilket underbart minne, det kommer du att ha med dig resten av livet.
~Livet i byn
Vad fint, förstår att det var svårt att hålla tillbaka tårarna! Jag längtar till jul och lucia redan nu, det är min absoluta favorithögtid!!
Ja, Lucia är så mysigt och stämningsfullt. Jag förstår att det var kul att få varit med på det sättet.
Vad roligt att hitta en "åländsk" blogg. Sommarålänning är jag men numera utvandrad svensk(på beränsad tid visserligen) i USA. Hej svejs.
